Apropå mormorskängor …

Apropå mormorskängor så var jag på Victoria & Albert Museum i går och såg bland annat de här godingarna från 1800-talet!
Victoria & Albert Museum är ett av mina favoritställen, ett museum jag gått på flera gånger. Bland annat för att de har en sådan fin samling historiska dräkter. Man kan frossa i härliga gamla dräkter – har man inte sett en riktig Chanel (från Cocos tid) förr så får man se det där, helt enkelt.

Eller varför inte en Elsa Schiaparelli från 1938:
Med lövmotiv på kragen och knapparna – dessutom har klänningen blixtlås! Ganska ovanligt på couturekläder på sin tid.

Här kommer en närbild på broderierna på kragen i guldtråd och glaspärlor (klicka på bilden så blir den större):

Eller så kanske man är lagd med åt det klassiska hållet och tilltalas av Jean Patous togaklänning från 1932:

Den är inte draperad. Det är tusentals glaspärlor som är broderade som en trompe l’œil-effekt! Här kommer en närbild:

Klänningarna visas bakom glasmontrar, därför blir det tyvärr inte bättre bildkvalitet än så här. Ni får åka dit och uppleva på plats helt enkelt!

/Anna

Damernas värld, nr 41 år 1948.

I somras hittade jag en skatt på vinden hos mina föräldrar, ett nummer av ”Damernas värld” från 1948. Någon hade klippt ur bokstäver ur tidningen, antagligen min mormor, men stora delar av tidningen var ändå intakta.

Här kommer en liten godbit.

I artikeln ”Ur hattfloran” kan man läsa:

Hatten är så liten, så sedesam, så barnslig i år så att en hattmakare kan bli förtvivlad. Den sitter ordentligt på och färgerna är milda och mjuka. Och garneringen är fasan, paradis eller ingenting. Och pälsmössan har kommit tillbaka, men inte till päls utan till kappa eller dräkt.

Omslag till Damernas Värld, nr 41 år 1948.

Artikeln "Ur hattfloran" från Damernas Värld, nr 41 år 1948.

/Nina.