Har ni hört talas om SMYLY Magazine? Det är en ganska nystartad digital sytidning som innehåller ett symönster till varje nummer. I skrivande stund tror jag att det hittills utkommit tre nummer av tidningen och till det första numret hörde trikåklänningen ”Samantha”.
Eftersom tidningen är digital är även symönstren det – vilket betyder att de kommer i pdf-format för dig att själv skriva ut. Jag är inte ett jättestort fan av att tejpa ihop pdf-mönster om jag kan undvika det så jag investerade faktiskt i att låta Patternsy trycka upp mönstret åt mig. Patternsy är alltså en tjänst man kan använda för att få sitt pdf-mönster upptryckt och sedan postat. Det kostar såklart en liten slant extra men de är sjukt snabba, trots att de finns i England.
Men nog om det. Till klänningen!
Samantha är en falsk omlottklänning i betydelsen att det bara är livet som går omlott, kjoldelen gör det inte. Det finns alltså ingen risk att en plötslig vindpust får hela framstycket att blåsa isär. Ärmarna är skurna i ett med livet, med alternativet att avsluta dem med knytband. Kjolen är klockad och finns i två längder (jag valde den längre, som slutar strax under knät på mig).
Det här är egentligen min testversion. Jag hade lite tygrester hemma och valde att göra klänningen med vitt liv, grön kjol och kontrastdetaljer i grönt. Lite omedvetet fick klänningen en riktig 70-talskänsla, både av färgvalet och att kontrastdetaljerna. Eller hur? Det gör inget, men det var inget jag såg framför mig just när jag klippte till. Tyvärr hade jag inte tillräckligt mycket tyg kvar till att även göra skärpet, något som jag tycker är lite synd, för det är skärpet som verkligen lurar ögat att tro att det är en riktig omlottklänning tycker jag. Men det är som sagt bara testversionen det här, nästa gång ska jag köpa tyg och se till att jag köper ordentligt så att jag inte behöver pussla så mycket som den här gången.
Nu till det kluriga. Eftersom livet faktiskt går omlott behöver man pröva det när man sytt klart kantbandet. Mitt problem var att jag sydde den här klänningen en av våra svettiga, varma sommarnätter vi hade den här sommaren och jag tog inte i beräkningen hur ”klistrigt” det var. Så när jag sedan sydde på kjolen och hade fållat klänningen och äntligen skulle ta på mig den på riktigt fick jag en ordentlig överraskning: den var verkligen galet urringad framtill. Alltså på en nivå där inget linne under skulle rädda situationen. Så tyvärr blev jag tvungen att sprätta bort kjolen – och det vet ju alla som sprättat en overlocksöm hur roligt det är – och sedan sy om den. Två försök till tog det och jag är ändå inte helt nöjd för det blev lite knorvigt till slut. Men bärbart, absolut. Och det viktiga är ju att jag lärt mig en läxa inför att jag syr min nästa version – inte prova livet under svettig och fuktig väderlek!
Translation
This is my SMYLY Samantha Dress, made out of remnant jersey I had lying around in my stash. I think the contrasting details make it look a lot like something from the 70’s, even though that wasn’t my intention when puzzling to make the spare fabric work.
I think that Samantha is a lovely dress with lovely details and easy construction. My only problem was when I had finished the neckband and tried the bodice on. It was a very hot and humid night and I didn’t take in to account the stickyness, so the morning after, when I tried the finished dress on, the bodice was gaping more than a bodice ever gaped in the history of fashion. Like, the amount of gaping could not be fixed with the old ”wear a vest underneath”-method. I had to unpick all those nasty overlock threads and redo the skirt two times before I got it to work but it did end up a bit wonky (not that non-sewists would ever notice). Luckily this is just my ”wearable muslin” so I will be prepared for this when I make the dress next time.
/Anna