En dagens

Jag har köpt en ny klänning. För många är det väl inte någon stor grej, men jag köper sällan nya kläder och särskilt inte nu de senaste året då kroppen genomgått graviditet och ännu inte kommit tillbaka till storleken före graviditeten. Dessutom har jag ju egentligen en ambition att sy det mesta utom underkläder och strumpor själv … men den får jag nog släppa lite på nu när jag väl insett hur lite tid jag har till sådant egentligen.

Nåväl. Jag har en ny klänning, köpt hos Cissi och Selma, så jag tänkte att jag gör ju en dagens såklart! En dagens. En riktig bloggklassiker! Det passar ju perfekt nu när jag ska komma in i vanan att blogga igen. På med klänningen bara och sen stå och posera lite snyggt och drömskt sådär som det ska vara liksom. Easy peasy.

Vet ni varför jag så sällan gör en renodlad dagens? För att när jag ska se drömsk ut så ser jag snarare illamående ut. Eller är jag bara sorgsen?

Det är svårt att få till ett foto man är nöjd med.

Och det är svårt att övertyga familjemedlemmar om att man strax är klar och bara behöver lite lite tid själv.

Förmodligen tyckte min tvååring att jag såg riktigt sorgsen ut och ville muntra upp mig med lite dans.

Och sen så är liksom showen bara stulen och det blev ingen dagens i dag. Inte undra på att det är svårt att blogga ibland.

I bought a new dress and tried to take pics.

/Anna

Om att komma tillbaka till vanan …

När bebisen kom i höstas, följd av evakuering från vår lägenhet, fick bloggen vila lite. Men nu, precis som naturen börjar vakna till liv efter den slumriga vintern, börjar jag känna ett behov av att spräcka bebisbubblan. Sticka ut nästippen och sniffa lite på vårsolen och ett liv där blöjbyten åtminstone varvas med något en aning mer stimulerande för den vuxna hjärnan.

Mina dagar som glamorös hemmafru …

… är dessutom räknade. Om bara en vecka börjar jag jobba igen.

Och det är klart, att när ens dagar bara fylls av bebis och flyttlådor …

… och man inte kommit igång med den riktiga inredningen ännu, så finns det inte så mycket att säga som kan intressera någon annan. För symaskinen är fortfarande nedpackad. Och innan jag kan komma igång med att sy till mig själv så behöver vi nya gardiner hemma.

Men jag behöver ju verkligen komma in i vanan igen också, att ta mig tiden att tänka klart och formulera mig istället för att bara däcka när barnen väl somnat.

I go back to work in a week and it got me thinking about, life, you know. A life that isn’t just about the kids. And moving house. So I’m awakening a bit and slowly making my way back here to the blog. See you soon!

/Anna

Gott nytt fynd från grovsoprummet

Det är inte klokt vad folk slänger, ibland. Här kommer några fina bilder från tre stickmagasin från 1950-talet. De räddades av en väninna till min mamma.

Scanned images from a three knitting magazines from the 1950′s. A friend of my mother rescued them from being thrown away.

/Anna