Tyg-tips.

Har du ett mönster du bara vet skulle passa perfekt på tyg? Då har jag ett tips till just dig.

Hos Spoonflower kan du ladda upp ditt eget mönster och sedan köpa metervara av densamma. Eller köpa andras designade tyber. Fantastiska mönster! Titta här bara:

Eller den här fina:

Eller fina damer i röda klänningar:

Eller lite mustacher?

If you want to make your own printed fabric design you can do it right here at Spoonflower.

/Nina.

Sy en klänning av en gammal t-shirt

Min make hade en t-shirt som det inte var något större fel på, annat än att den var för trång i halsringningen, så att han knappt kunde få den över huvudet.

Den t-shirten la jag beslag på.

Till höger ser ni hur den såg under sina sista skälvande timmar i livet.

Jag tänkte att min dotter borde kunna ha t-shirten som en tunika, fast med några enkla modifikationer. Så jag prövade först att trä den över hennes lilla huvud och eftersom det gick galant bestämde jag mig för att behålla halsringningen och axelsömmen, men göra nya ärmhål och nya ärmar.

För att spara ännu mer tid återanvände jag fållen nedtill när jag klippte till ärmarna. Framtill klipte jag en besparing och rynkade ”kjolen” medan den baktill är helt rak i ett stycke.

Allt som allt jobbade jag i en timme på att transformera t-shirten och resultatet blev detta:

Att min dotter stod still i en sekund så att jag hann knäppa den här bilden är lite av ett under. Vanligtvis ser det ut så här när jag försöker fota hennes framfart:

Att hon skojar på och har kul i sin nya tunika är ju ett gott tecken på att hon trivs. Och då är jag nöjd.

Har du gjort om gamla plagg till nytt och har tips att dela med dig av? Jag tycker att det är väldigt spännande att sy om nytt efter gammalt. Dels är det en spännande utmaning att få klura ut vad man kan åstadkomma och så känns det ju fint att återanvända något som annars kanske inte skulle användas mer.

I refashioned my husband’s old tee into this little tunic dress for my daughter.

/Anna

Min egen syhistoria del 3

Större delen av 00-talet var jag alltså aktiv i tolkiensällskapet och sydde kläder med inspiration från medeltid och renässans, men utan krav på historisk korrekthet. Jag åkte också ofta till medeltidsveckan i Visby och gjorde inför de besöken lite mer ansträngningar att försöka återskapa medeltida kläder. Jag upptäckte hur avkopplande det är att sitta och sy en fåll eller knapphål för hand. Det var väl lite av en helomvändning för mig – innan Hanna lärde mig sy kunde jag nog knappast tänka mig något så långtråkigt som att sy för hand.

Här är en av de klänningar då jag försökt mig lite mer på att efterlikna 1300-tal snarare än något jag fantiserat ihop själv i huvudet. Den som verkligen är kunnig på medeltidsmode har säkert en del av invända, men jag kände mig rätt nöjd själv när jag bar klänningen på medeltidsveckan där många tycker att de är medeltidsklädda om de klippt hål i en jutesäck och trätt den över huvudet med ett rep kring midjan.

Samtidigt växte min fascination för 1900-talets mode. Jag ansåg mig inte ha tid att pröva sy egna vardagskläder i retrostil, så jag förlitade mig på second hand-butiker eller nyproducerat i retrostil. Den tid jag la på att sy ägnade jag mig helt åt kläder till medeltidsveckan eller tolkiensällskapet. Men av flera privata anledningar började jag att tappa intresset för föreningslivet, vilket en dag ledde till att jag stod utanför föreningen, fortfarande med ett intresse för sömnad, men ingenstans att få utlopp för mitt nya intresse. Förutom när man blev bjuden på fest och bröllop då såklart. Jag tänkte inte att det var värt att lägga tid på att sy något jag kunde ha varje dag. Lite bakvänt, jag vet. För om man nu lägger ner tid (och pengar) på att sy något, så vill man väl ha så mycket användning för plagget i fråga som det bara går?

Det var ungefär då som jag upptäckte att det fanns fler som jag, fler som fascinerades av modet under 1900-talets första hälft. Och att det tydligen gick att få tag på symönster från den tiden också! Jag började följa inte bara en, utan många, vintagebloggar och sömnadsbloggar och även om jag nu inte hade en regelrätt förening att inspirera mig till att fortsätta sy, så hade jag i alla fall hittat en ny gemenskap på nätet, även om den här bloggen är rätt ny i jämförelse med många andra.

När jag började sy moderna kläder hade jag samma approach som med mitt första projekt: det är bara att sätta igång liksom. Jag hade hunnit sy både osynliga blixtlås, knapphål på maskin och kläder i jersey innan jag på de olika sömnadsbloggarna la märke till att många tycker att just blixtlås, knapphål och jersey hör till det komplicerade med att sy. Tur att jag inte såg det innan jag började, för då hade jag kanske inte vågat!

Och om jag inte övat på ditten och datten hade jag ju aldrig vågat sy min egen brudklänning heller. Föreställ dig det!

En bidragande orsak till att jag inte varit rädd för att sy har varit min trevliga symaskin. Den är sådär modern och datoriserad som många dissar, med alldeles för många dekorsömmar jag aldrig kommer att ha användning för. Men. De vanliga grejerna går liksom som en dans. Varje gång. Jag ångrar inte för en sekund att jag köpte den, för den passar mig. Jag är nog en lustig amatörsömmerska på så vis att jag vill ha det antingen helt manuellt och tidsödande (t.ex. att sy alla knapphål för hand med knapphålssilke) eller så vill jag att maskinen bara säger vrooom så är det klart. Att sitta och göra det lite halvdant mittemellan och hatta fram och tillbaka mellan handsömnad och maskin som det ofta blev med min Elna från 70-talet, det passar inte mig.

Jag hoppas att min historia kan hjälpa den som är sugen på att pröva på att sy att ta steget – anmäla sig till en kurs eller hitta någon i bekantskapen som är villig att vara stöd och hjälp i början. Det mesta har jag lärt mig själv genom trial and error, som det heter, och jag lär mig fortfarande något nytt varje gång. Jag är långt ifrån någon expert på sömnad. Tjusningen ligger i att man hela tiden lär sig att bemästra nya områden, och att få ständig påminnelse om vad man åstadkommit och belöning för sina ansträngningar när man bär det plagg man sytt.

This is the third (and final) part of when I first learned how to sew:

Even though the costumes I wore in the Tolkien Society were inspired by medieval and renaissance fashion, they were constructed without the requirement of historical accuracy. But I did visit the Medieval Week in Visby and did make some effort to try to recreate medieval clothing. I discovered how relaxing it is to sew a hem or buttonholes by hand. It was a bit of a turnaround for me – before Hanna taught me to sew, I could probably hardly imagine anything so tedious as to sew by hand.

The first picture above is of me wearing a dress inspired by the 14th century. Someone with more knowledge on medieval fashion would certainly have objections, but I felt quite happy myself when I wore the dress in Medieval Week, where many believe that they are medieval if they cut a hole in a sack and pulls it over the head with and ties a rope around the waist.

After a couple of years I quitted the Tolkien Society for personal reasons and the thing I missed the most was an excuse to sew. Lucky for me, I became aware of the sewing blog community! I could hardly believe there were more people like me out there, interested in sewing and mid 20th century fashion. So I jumped right in to sewing “modern” clothes (modern in comparison to medieval or 18th century, that is).

When I started to sew modern clothes, I had the same approach as with my first project: “why would anything go wrong”. I had managed to sew both invisible zippers, button holes and with knits before noticing that many sewing bloggers think that zippers, buttonholes and jersey are scary or difficult. Lucky me I didn’t know it was supposed to be difficult or I probably wouldn’t have dared to try it.

I hope that my story can help those who are eager to try to sew to take the step – register for a sewing class or find someone who is willing to guide you in the beginning. I’ve taught myself through trial and error, as they say, and I still learn something new every time. I’m no expert at sewing. The fascination lies in constantly learning to master new areas and to get a reminder of what you have achieved and a reward for your efforts when you are wearing the garment you’ve made.

/Anna