Hemsydd Elsa-klänning från filmen Frost (Frozen)

elsa-dress-frozen

I söndags var dottern bjuden på kalas med Frost-tema. Filmen alltså. Den som alla förskoleungar är så galna i, även mina. Jag hade mina misstankar om att majoriteten av barnen skulle komma utklädda som små isdrottningar (jag vet inte varför Elsas karaktär är så mycket mer poppis än Annas, men så är det). Och jag hade inga tvivel om att även min dotter skulle vilja det. Dock höll jag mina planer hemliga ifall jag skulle misslyckas. Det finns inget värre än en besviken 4,5-åring. Lördagskvällen ägnade jag mig alltså åt att sy en Elsa-klänning. Jag utgick från ett vanligt t-shirtmönster, delade det i två delar (för att få korsett-stil) och vanlig rynkad kjol. Den är inte i fullängd – lite lekvänligt måste det ju vara. Och släpet är även det avtagbart av samma anledning.

Dottern vill helst ha den här klänningen varje vaken sekund numera, så det tolkar jag som att hon blev nöjd.

Translation
I made my own interpretation of Elsa’s dress from the hit movie Frozen for a birthday party my daughter was attending this weekend.

/Anna

De fem främsta anledningarna till att jag syr mina egna kläder

Selena becoming Catwoman1. För att det är coolt.

Från Coco Chanel till Molly Ringwald i Pretty in Pink eller mössen i Askungen till Michelle Pfeiffer som Selena/Catwoman i Batman – att kunna sy är helt enkelt coolt och det vet du.

2. Som vardagsaktivism.

Det går inte att förneka att klädindustrin är sjukt påfrestande för både miljön och människors tillvaro. Det här har jag skrivit om förut men kolla också gärna in webbreportaget The shirt on your back för lite omvälvande insikter.

3. Om zombieapokalypsen kommer.

Att sy är en lifeskill som kan komma bra till hands om man blir biten av en radioaktiv spindel och plötsligt har behov av en superdräkt. Eller om man måste sy kamouflagekläder för att gömma sig för zombier, en rymdinvasion eller robotar från framtiden.

4. För att jag älskar den kreativa processen.

Där det innan bara fanns tyg eller ett gammalt oälskat plagg kan den som är fiffig åstadkomma underverk.

5. För att det är ekonomiskt. Typ.

Om man bortser från impulsen att köpa alla vackra tyger man ser eller alla fiffiga mojänger och tjusiga symaskiner som glittrar och glimmar så kan det vara riktigt ekonomiskt att kunna sy. Den som tittar på tygerna till försäljning i en vanlig tygbutik kan nog vid första anblick inte se riktigt vad som gör det hela ekonomiskt, men faktum är ju att du kan köpa tyger av riktigt hög kvalitet, som håller längre, än om du köper färdiga plagg. Skillnaden mellan ett kvalitetsplagg i tyg av hög kvalitet och att bara köpa tyget och själv investera tiden i att sy plagget kan göra det värt det. Det gäller såklart både vardagsplagg och festkläder.

Translation:
These are the top five reasons I sew:
1. It’s cool. From Coco Chanel to Molly Ringwald in Pretty in Pink – or the mice in Cinderella to Michelle Pfeiffer as Selena/Catwoman in Batman. Sewing is cool and you know it.
2. Because sewing is a great way to be an activist. The fashion industry has a huge negative impact on the environment and very questionable working conditions.
3. Because it’s a lifeskill that may come in handy in an apocalypse. Think about it. What necessary lifeskill do you possess in case of a zombie invasion? Or if you’re bit by a radioactive spider and feel the need to sew your own superhero costume? Sewing will come in handy.
4. The creative process. What really amazes me every time is how a piece of cloth or an old unused garment can transform in to something really fabulous and unique.
5. It can be very economical. Obviously you have to watch your step when saying this, I mean there are real booby traps here – it’s easy to be drawn in by ALL. THE. FABRIC. YOU. NEED. and all the gizmos and gadgets that supposedly makes sewing so much easier. But in the end, if you know how to sew you can make lasting garments in quality fabrics at a fraction of the cost you’d pay for it from high end retailers.

/Anna

Vårklänning ur Meine Nähmode

Vårklänning ur Meine Nähmode

springdress01

Ja, så här blev den! Klänningen som började som ett tyskt virrvarr, alltså!

Jag har använt två lapptäckstyger, Betty Dear från Robert Kaufman till själva livet och kjolen och April Showers från Moda till ärmar, kontrastband och rosett på livet. Båda tygerna köpte jag på Frau Tulpe i Berlin i somras. Så det här blir lite av min tyska vårklänning, tänker jag.

För nu längtar jag verkligen efter våren!

springdress02

Och när jag, ungefär så här års, längtar som mest, brukar jag ta en tur till Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården.

springdress05

Bara för att kunna gå omkring i kortärmat. Njuta av doften av rosmarin och timjan i medelhavsträdgården …

mandelblom

Och mandelblom.

springdress04

Det är tur att Edvard Andersons växthus finns för såna som mig.

För även om jag längtar till våren nu, så att jag nästan spricker, vet jag ju att det är långt kvar innan jag kan gå ut i min nya klänning på det här viset.

Förresten var det nära att det inte blev någon klänning alls. Efter att jag med mycken vånda ändå bestämt mig för att sy just den här modellen av tygerna som legat och väntat på att få komma till användning så var det ju först själva utmaningen med att få till mönsterdelarna ur det tyska virrvarret till mönsterritning jag hade. Sedan gjorde jag visserligen en toile för att kolla passformen, men jag var lat och gjorde bara själva livet. Så när jag sytt ihop livet, ärmarna, blixtlåset och kjolen och upptäcker att livet är på tok för långt tappade jag verkligen lusten.

Men ibland är det bara att bryta ihop och gå vidare. Och ta fram sprättkniven. Jag sprättade loss kjolen från livet och så loss med blixtlåset också. Tog bort 6 cm från livet rakt av och så satte jag ihop det igen. Så rekommenderar jag inte att man gör, för det resulterar ju i att bystinsnitten är för låga om man ska vara petig. Egentligen ska man ju använda sig av förlängnings- och förkortningsmarkeringarna på själva mönstret. Men det fanns det ju inte möjlighet till i det här fallet! Och jag hade inte mer tyg kvar att göra om hela livet. Som tur är så märks det knappt. Så jag är nöjd.

Förutom panikavkortandet av livet har jag också ändrat rosettens utformning. Jag gjorde först enligt mönstret men tyckte inte att det kändes helt rätt. Mycket av det hade säkert att göra med att det här ju trots allt är lapptäckstyger utan riktigt snyggt fall. Så vi får väl se om jag syr en till version av den här klänningen, då kanske jag använder mig av ursprungsmönstret till rosetten. Och så ska jag komma ihåg att rätta längden på livet innan jag klipper till tyget.

Är det någon mer än jag som längtar efter våren nu?

Translation:
I made a dress using a pattern from the German pattern magazine Meine Nähmode. The fabric was also bought in Germany, so this is perhaps my German Spring Dress, even though the fabric isn’t technically German made and the patterns are originally Simplicity patterns I believe. The shooting took place in the Mediterranean Greenhouse of Stockholm’s botanical garden Bergianska trädgården. It’s still snowy winter outside but in there, the almond trees are in full bloom.

/Anna